Vibrerande mascaror är ju höstens snackis med brummande penslar från både Lancôme och Estee Lauder. Gimmick, flipp eller flopp - det har vi spekulerat om tidigare här på Bjooti. Ni som läser min privata blogg vet vad jag målade fransarna med i morse och självklart är det nu dags för mina tankar kring Lancômes nya mascara Oscillation.

Lancôme Oscillation är alltså en mascara vars skaft vibrerar och på så sätt ska slå flera flugor i en smäll: separera, ge volym och även böja. Den vibrerande rörelsen ska göra så att varje frans behandlas och täcks från roten ut till toppen.

Nog vibrerar den allt, inte direkt så att ögat kan se, men vad ögat inte kan se kan ögat i stället känna för jäklar, här snackar vi kittelattack. De små vibrationerna är inte på något sätt läskiga (jag trodde ju tidigare att mina ögon kanske skulle få sig en smäll eller två av detta skakande skaft), men jag som har väldigt känsliga ögon upplever den som kittlig. Inte på ett outhärdligt sätt, men ändock kittlig. Kommer man bara väl över detta lilla hinder, så blir resultatet inte alls så tokigt. Den täcker fint, den ger fransarna längd (ni kanske förstår av min morgontrötta bild till vänster varför jag tycker att just förlängande mascaror is the shit) och även en smula volym. Jag kan inte uttala mig om huruvida den böjer fransarna eller ej, eftersom fransböjning ändå ingår i min rutin, men den sabbar i alla fall inte böjen.

Något annat som också är nog så viktigt för min del är hur pass bra mascaran sitter och hur lång tid det tar innan den börjar smula eller ger mig pandaögon. Den här sitter kanon, vill jag meddela. Jag målade fransarna klockan 06.00 på morgonen och då det sista fotot togs klockan 20.00 på kvällen så hade mascaran bara smulat sig en…hmm.. smula. Anmärkningsvärt lite efter hela 14 timmar tycker jag. Den hade inte smulat alls då jag gick från jobbet vid 17:30, vill jag även passa på att påpeka.

Jag gillar faktiskt Oscillation, men den hade säkert varit bra utan den vibrerande funktionen. Men visst, det går lite snabbare framför spegeln (om man inte bryter ihop i en fnissig kittelattack vill säga), resultatet blir täckande och mascaran sitter bra.

Priset ligger enligt informationen från Lancome nu istället på 340 kronor (i stället för de 360 som man först sa att Oscillation skulle kosta). Vecka 47 landar denna i butik, och även om man inte vill kosta på sig en till sig själv så är detta ju en klockren julklapp till tjejen som redan har allt - för en vibrerande mascara lär hon garanterat inte ha. Inte än. Om det inte vore så att mina systrar läste denna blogg skulle jag kunna säga att säkert en av dem kommer få en brum-brum mascara i julklapp (inte min använda så klart, vad tror ni om mig?), men det kan jag ju inte skriva nu, eftersom de säkert klickar sig in hit redan ikväll.

Magnifique är Lancômes senaste tillskott i raden av parfymer.

Lancôme har valt Anne Hathatway som postergirl för Magnifique. Valet av Ms Hathaway känns naturligt för Lancôme dvs. inte för kontroversiellt och lagom intressant.
Tyvärr ser annonsen ganska billig ut i mina ögon.

Flaskan är cylinderformad och även om korken känns plastig är spraymekanismen riktigt bra. Flaskans färg är tonat röd och intrycket är tyvärr varken särskilt exklusivt eller magnifikt.

Doftnoterna är: saffron essence, cumin, Bulgarian rose, Mai de Grasse rose, jasmine, sandalwood, nagarmota/cypriol, vetiver.

(Nagarmota är ett gräs som påminner om vetiver. De destillerade rötterna ger en essens (cypriol) som doftar av bl.a. trä, jord & gräs).

Enligt Lancomes förhandsinformation skulle Magnifique doftmässigt associera till färgen röd. Parfymens skapare är radarparet från Firmenich, Olivier Cresp och Jacques Cavallier. De två herrarna står också bakom bästsäljare som Elle (YSL), Fuel for Life (Diesel), Midnight Poison (Christian Dior) och Nina (Nina Ricci).

För den här recensionen har jag testat Magnifique EDP fyra gånger, först en gång på pappersremsa och sedan tre gånger på huden.

I toppnoterna är kumminnoten som kraftigast. Kummin kan ge parfymer en något syrlig känsla och i Magnifique bidrar den till en citrusfrisk start. Rosdoften är kännbar redan från början men mognar allteftersom doften får sitta på huden.

När toppnoterna har lugnat ner sig lite märks framförallt ros, jasmine och en sötma från saffran. Rosdoften känns aldrig daggfrisk eller nyutslagen utan i Magnifique är det tunga,blodröda rosor som är huvudaktriserna. Essensen av saffran gör rosorna kryddiga och förföriska. Efter en kvart på huden påminner Magnifique om sin äldre (och mycket sötare) kusin Tresor

Basnoterna är det som är det mest intressanta med Magnifique. Jag är förvånad över att det inte står med cederträ i listan av doftnoter för det finns en typisk cederträig strävhet i basen av Magnifique. Det är möjligt att det är nagarmota/cypriol som ger den lite bittra och jordiga intrycket.

Jag gillade aldrig Trèsor när den lanserades och det finns därmed aspekter av Magnifique som jag har svårt att ta till mitt hjärta. Däremot har Magnifique blivit bättre och bättre för varje testomgång och vid senaste testet började jag till och med uppskatta de bjärta toppnoterna.. Hållbarheten för Magnifique EDP är riktigt god, över fem timmar på min hud.

Jag ser med spänning fram emot det exklusiva nichmärket By Kilians lansering av doften Prelude to Love som sägs vara konstruerad runt doftnoten cypriol.

Min slutsats är att Lancôme Magnifique är ett intressant tillskott till mainstreamutbudet av dofter. Den är lagom intressant med sin kombination av doftnoter och kommer troligtvis att tilltala de som älskade Tresor men som nu vuxit ur dess påträngande sötma.

Sniffa också: Dolce Vita (Christian Dior), Feminite du Bois (Shiseido), Sensuous (Estee Lauder), Tresor (Lancôme).

Recension av: Julia Forsberg

Rätt ofta på sista tiden har jag funderat över den grötiga, respektlösa och ofta hutlöst elaka omgivning som bloggvärlden har förvandlats till. Nu talar jag inte om småsaker som att två tjejer i yngre tonåren tidigare i dag påpekade att rött hår är fult (jag bryr mig inte så mycket om vad ni tycker). Nej, jag talar om den bloggvärld där det plötsligt blivit OK att vara fientlig, hotfull och inte sällan fasansfullt kränkande gentemot sina medmänniskor.

Den bloggvärld där unga tjejer som Blondinbella, Kenza och Kissie dagligen får stå ut med oerhört råa och säkert ofta väldigt smärtsamma kommentarer. Där bloggande chefredaktörer får ta emot dödshot. Där tjejer som väger över 55 kilo får läsa att de minsann inte borde visa upp sig med sina stubbiga ben och feta fötter.

På nätet har det blivit OK att snacka så mycket skit att det fullkomligen rinner avföring ur munnen på en. Inga saker man skulle våga säga till någon som man stod ansikte mot ansikte mot, men bakom datorskärmen i hemmets trygga vrå kan man vräka ur sig skitsnack åt både höger och vänster. Där känns det tryggt. Och det är ju så skönt att få vara elaka mot andra, få trycka ned folk i deras löjliga små Miu Miu skor och stampa på dem tills de ligger ned. Det är ju OK ju. Det är ju bara på internet. Det är ju inte på riktigt.

Ja men herregud, det är väl klart att det är på riktigt.

Tänk dig att någon på ditt jobb regelbundet tittade förbi ditt kontor för att meddela att du är en ful och äcklig hora, utan hjärna och utan rätt att existera samtidigt som hon pekade finger åt dig och lovade att kasta en flaska i huvudet på dig nästa gång du gick ut på stan. Eller att dina grannar la lappar i din brevlåda där de krasst meddelade att ditt blonda hår får dig att se ut som en slampa och att du förtjänar att bli våldtagen och förnedrad i en mörk gränd, eller på en nattklubb.

På nätet är allt legitimt. Ingen polisanmäler och sätter man sig emot mobbarna kan man ge sig fan på att det kommer 20 personer till som minsann ska visa dig att du inte är något. Ens röda hår är fult, man ser ut som ett sönderspacklat äckel och man är banne mig den vidrigaste personen i hela Sverige. Någonsin!

Kom nu inte med argument som att man får skylla sig själv om man hänger ut sig på nätet, att man ber om det då man visar foton på sig själv. Lägg av! Det är som att säga att någon som blivit våldtagen bär skuld i det hela eftersom hennes kjol var för kort. Jag har aldrig mött någon som har bett om att bli mobbad, hånad och hotad. Har ni det?

Jag fyller snart trettiotvå år och jag må låta som en riktig kärring då jag skriver att jag förfasas över hur många blir behandlade och hur många beter sig på nätet. Kärring eller inte, det är sant. Det verkar lida en total respektlöshet bland både vuxna och ungdomar just nu i detta laglösa ingenmansland som internet utgör.

Jag hoppas att internetanvändare ser över hur man beter sig på nätet, på bloggar, på forum, på communities, i chatter. Jag hoppas också att de som drabbas av hot ser till att polisanmäla. Det är inte fel att polisanmäla, och det kanske faktiskt kan få folk att förstå att sådant beteende inte är OK. Inte ens bakom en datorskärm.

Ni som frekventerar PRET-ty är säkerligen redan bekanta med Julia a.k.a Jackie_Daniels. Jag har aldrig tidigare varit med om att någon beskriver parfymer på det sätt Julia gör. Hon är otroligt målande i sina beskrivningar och dessutom oerhört kunnig. Hon känner dofter som min näsa inte ens kan drömma om. Jag är därför väldigt väldigt stolt och glad över att Julia har tackat ja till att recensera parfymer lite då och då här på Bjooti. Jag och min näsa kunde inte vara gladare - nu kanske jag äntligen kan lära mig lite mer om dofter. Håll ögonen öppna, för redan imorgon får ni läsa vad Julia tycker om Lancomes nya doft, Magnifique.

Många var vi som gillade The Body Shops Japanese Cherry Blossom serie i våras. Tydligen var vi inte ensamma och serien lanseras nu som del av TBS ordinarie sortiment. Yay!

Mitt i bloggpausandet dök det ned ett paket från Helena på Inezza som tyckte att jag kanske behövde piggas upp, och ack så rätt hon har och vilket alldeles ypperligt val av uppiggande produkter. Cakes Plane Friendly Travel Kit är mums med ett extra körsbär on top. Igår tvingade jag ett helt gäng på jobbet att sniffa på min arm, för ack så mumsigt man luktar. Kakigt, vaniljigt och gott utan att på något sätt bli för tungt och jobbigt. Bara god kaka hela dagen lång. Doften håller i sig, vilket gör mig extra glad (ja, ni ser ju på bilden), eftersom jag tycker det är trist då en doft försvinner alldeles för snabbt. Det gör inte dessa - hurra!

Cake, helt klart värda att bryta en bloggtystnad för!

Följ mig under bloggpausandet på “osminkad“.

Som ni säkert har märkt så går bloggandet på lite sparlåga just nu. Jag har bloggat intensivt om skönhet i två år, och jag märker hur bloggandet just nu äter tid från andra områden i mitt liv. Så kan man ju inte ha det hela tiden, eller hur? Så just nu andas jag lite, vilket jag hoppas är OK.

Saknar ni mig är ni varmt välkomna till den osminkade sanningen, där jag bloggar som vanligt.